Kinnekulle vid Vänern

Stenbrottet i Hällekis

NATUR, KULTUR & HISTORIA

Den som en gång besökt Kinnekulle kommer gärna tillbaka. För här finns många upplevelser under alla årstider.

Redan när Carl von Linné besökte detta 306 meter höga platåberg på 1700-talet berömde han det och kallade Kinnekulle ”en plats bland de märkvärdigaste i riket”.

Smultronställen på Kinnekulle

Lasses Grotta

Lasse i berget har kallats ”Sveriges sista grottmänniska”. Lasse Eriksson var en av 1800-talets stora profiler i Husaby. Historierna om Lasse i berget levde kvar i bygden långt efter hans död. 

Lasse Erikssons grotta var murad med kalkstenshällar direkt mot berget. Här bodde han tillsammans med Inga. Grottan bestod av två små rum, med en eldstad i varje rum. Tre fönster fanns också. På golvet låg lösa brädor och berget skymtade fram under sängarna. Taket bestod av både klipputsprånget och kalkstensskivor som vilade mot väggarna.

Mot den vägg som utgjordes av berget hade Lasse ställt upp brädor och klistrat över dem med tidningspapper som skydd mot den värsta fukten.

Lasse var ett original och en vildmarksmänniska, både egensinnig och envis. Han var både älskad och hatad.

Att tänka på som besökare

Lasse i bergets grotta ligger på privat mark. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

Stenbrottet Hällekis

I stora stenbrottet på Kinnekulle kan man fiska inplanterad Regnbågsöring. För att få fiska i stenbrottet krävs att man har ett fiskekort.

Stenbrottet är en väldigt speciell put- & takesjö, insprängd i Cameberget Kinnekulle. Hit kommer många inte bara för att fiska, utan för att njuta av den speciella naturen.

Stenbrottet sköts av Hällekis båtklubb som är en ideell förening.

Munkängarna

Munkängarna är ett naturreservat inom Kinnekulle naturvårdsområde i Götene kommun i Västergötland.

Området är skyddat sedan 2007 och omfattar 76 hektar. Det ligger på platåberget Kinnekulles nordvästra sida och nås lätt med en promenad från Råbäcks station. Reservatet består mest av en högstammig och lummig ädellövskog. Ask och alm är vanligast men bland de äldre märks ek och lind.

Munkängarna har under lång tid varit en slåtteräng som tillhört Hellekis och Råbäcks herrgårdar. Under 1800-talet gjordes delar av ängen om till en engelsk park som var öppen för allmänheten. På försommaren finns ett hav av vitsippor, gulsippor, nunneört, lundviol och ramslök. Här lever även hundratals arter av svampar, lavar, insekter, örter och fåglar.

Att tänka på som besökare

Det är förbjudet att plocka ramslök på Kinnekulle.

Österplana hed och vall

Vidsträckta betesmarker och lummig ädellövskog, branta klippor och vildvuxen barrskog. Kinnekulles största naturreservat, Österplana hed och vall, är en oas för ovanliga arter och märklig natur.

Landskapet här är ålderdomligt och annorlunda, rentav unikt. Ett landskap med ett växt- och djurliv som formats av betande djur och liar under många sekler. Orden ”hed” och ”vall” är gamla tiders namn för betesmark och slåtteräng. Området är en rest av ett landskap som var vanligt förr men som idag blivit en oas. En oas för en mängd växter och djur som inte hittar livsrum i dagens rationellt brukade åkrar och skogar.

Martorpsfallet

Ta den 1,6 km långa vandringsleden fram till Martorpsfallet, det vackra vattenfallet som forsar utför kalkstensklevens kant. Allra störst chans att se detta är på vårkanten då vattenmängden är som störst.

Martorpsfallet är ett vackert vattenfall på Kinnekulle. Det ligger lite undangömt mellan Västerplana och Husaby men så väl Kinnekulleleden som Pilgrimsleden går förbi vattenfallet.

Som med alla vattenfall så skiftar storleken beroende på om det är torrt eller ej, och på sommaren kan det vara lite mindre medan det på våren forsar rejält över kalkstensformationerna.

Utsiktstornet

Det 19 meter höga tornet är byggt 1892 på Kinnekulles 306 m höga topp och utsikten är helt magnifik. Vid klart väder ser man 8-9 mil över vänern upp mot Skoghall och Karlstad samt hela Värmlandsnäs. Väster ut finns Kålland och Kållandsö med Läckö slott och Hindens rev.

I horisonten syns hela Dalslands kust mot vänern samt Halle och Hunneberg. Vänder man blicken öster ut ses Billingen och landskapen bort mot Karlsborg och Tiveden.

För att få en liten vink av vidden på utsikten man möts är höjden man står på över Vänerns yta densamma som den högsta utsiktsplatån ligger över marken i Eiffeltornet, nämligen 276m.